PKD - Polycystisk njursjukdom  (O)
PKD (polycystic kidney disease) är en njursjukdom som först rapporterades hos perser i USA. Sjukdomen finns dock hos flera raser. PKD nedärvs autosomalt dominant och cystorna finns redan vid födseln. Symtom när cystorna börjar växa kan vara slöhet, minskad aptit, onormalt ökad törst och urinering samt viktminskning. Diagnostisering sker via ultraljud eller DNA-test. Ultraljud görs tidigast vid 10 månaders ålder.

En katt som är PKD-fri (kontroll via ultraljud eller DNA-test) är även genetiskt PKD-fri. En katt med PKD ger sjukdomen vidare och ska tas ur avel. Sjukdomen kan förekomma inom alla raser men är speciellt känd hos exotic, brittiskt korthår och perser. Det finns inga formella hälsoprogram för PKD, men uppfödare av perser samt andra raser där perser använts i tidigare generationer rekommenderas att DNA-testa sina avelsdjur.

Kattpest  (O)
Kattpest är en mycket smittsam sjukdom orsakad av FPV (felint parvovirus), som ger hög feber, kräkningar och diarré. Dödligheten är 90 % för katter under sex månader. Det hjälper inte om katten är innekatt – smittan kan dras in i huset genom dina skor och kläder. Alla katter ska vaccineras mot kattpest.

Katt ska vara vaccinerad mot kattpest när den byter ägare – och för att få delta på kattutställning. Läs mer SVA

Kattsnuva  (O)
Kattsnuva orsakas av två virus: FRV (felint rhinotrakeitvirus, ett herpesvirus) och FCV (felint calicivirus). Symtomen är snuva, hög feber, blåsor på tunga och i hals, sår på nosspegeln, dålig aptit och nedsatt kondition. FCV kan även ge upphov till ledinflammation och hälta. Vissa katter kan få bestående men som till exempel kronisk snuva och torra ögon. Alla katter ska kontinuerligt vaccineras mot kattsnuva. Vaccinerade katter utvecklar mycket lindrigare symtom om de ändå skulle få smittan. Läs mer SVA

Katt ska vara vaccinerad mot kattsnuva (FRV och FCV) när den byter ägare – och för att få delta på kattutställning.

Mask  (VB)
Katter som äter möss blir förr eller senare angripna av mask men även innekatter kan drabbas av detta. Symtom på maskangrepp kan vara att katten har diarré, glanslös päls, svullen buk, dålig aptit, äter mycket men är ändå smal, kräks, och i vissa fall hostar. Bandmask; masken kan ses som små risgryn i kattens analöppning. Spolmask; masken är spolformig och gulvit och kan ses i avföringen. Det kan även hända att katten kräks upp masknystan.

Det finns idag företag som specialiserat sig på att ”kollamasken” genom att du skickar in ett träckprov (avföringsprov) till laboratorium som testar om parasiter finns. Se till att du får rätt preparat – det finns olika preparat för olika typ av mask. Följ noga anvisningarna som finns angivna för preparatet och väg din katt för att ge rätt dos efter kroppsvikten. Om du är osäker eller inte ganska raskt får bukt med kattens problem ska du kontakta veterinär.

Navelbråck  (O)
Navelbråck är ett hål i den vita senan, där bukmusklerna förenas, och storleken på hålet kan variera. Navelbråcket kan kännas som en utbuktning i bukens mittlinje. Ett eventuellt navelbråck bör opereras för att förhindra framtida problem för katten. Katter med navelbråck får inte användas i avel.

Parasiter i tarmen  (VB)
Under de senaste åren har ”nya” tarmproblem blivit kända och det är av största vikt att alla kattägare tar dessa på allvar eftersom dessa parasiter är mycket smittsamma. Har din katt fått diagnosen Tritrichomonas foetus eller Giardia intestinalis ska katten inte delta vid kattutställning eller användas i avel förrän den är friskförklarad av veterinär.

Utdrag från SVAs hemsida:

Tritrichomonas foetus
Tritrichomonas foetus är en ”ny” encellig parasit som kan orsaka en långvarig grovtarmsdiarré hos katt. Smitta sker via avföring. Katten kan vara smittad utan att uppvisa symtom. Emellanåt ses dock illaluktande diarré som liknar komockor och kan vara blod- och/eller slemtillblandad. Symtomen kommer i skov och kan i svårare fall ge analinkontinens. Av obehandlade katter blir 90 procent friska utan behandling efter cirka sex månader till två år, men många fortsätter att vara kroniska bärare och kan föra smittan vidare. Misstanke finns även att närvaron av organismen under en längre tid i tarmen banar väg för inflammatoriska tarmsjukdomar. Läs mer SVA.

Giardia intestinalis
Cystor av giardia avges med avföringen. Dessa cystor är mycket tåliga, är resistenta mot desinfektionsmedel och sprids lätt i till exempel vatten. Smitta mellan katter kan spridas via infekterat vatten eller föda men ännu vanligare är förmodligen att smitta tas upp från närmiljön eller från en annan katt. Parasiten är vanligast hos unga djur.

Giardia intestinalis påvisas hos flera djurslag, även människa. Symtom visar sig framför allt i form av intermittent diarré och viktminskning. Parasiten uppträder ofta som en opportunist, det vill säga symtom kan uppträda i samband med stress, plötsliga foderbyten eller tarmstörningar av andra orsaker. Läs mer SVA.

Antingen testar jag blodtypen på mina skatter via DNA eller via  blodprov med draget blod , detsamma gäller PKD, vissa djur har jag testat både via dna och screening. PKD fria föräldradjur två generationer bakåt ger dessutom per automatik PKD fria katter.

Happy, Healthy Bloodlines ❤️ - a labour of love!